Tidsoptimist av födsel och ohejdad vana, så beskriver jag gärna mig själv. Kommer sällan eller aldrig försent. Samma sak med för tidigt, händer sällan eller aldrig det heller. Det borde, enligt mig då, vara det bästa tidsperspektivet. Men icke! Senast häromdagen hade jag en bokad tid kl 10. Anmälde mig i receptionen kl 0956, 4 minuter tillgodo. Alldeles perfekt, tyckte jag. Inget tidsslöseri här inte. Till min stora förvåning fick jag ganska snorkigt reda på att jag var sen. Va?? Jag är på plats med 4 minuter tillgodo. Hur kan det anses vara försent. Jo, för då är det så att han jag hade avtalad tid med kanske, märk väl kanske, hade blivit klar tidigare och då förväntade han sig att jag skulle vara på plats så vårt möte kunde börja tidigare. Men hur är det ens möjligt att någon kan förvänta sig att ett möte ska (eventuellt) börja kl 0945 om utsatt tid är kl 10. Jag fattar det bara inte!!!
Min kära väninna E är en annan sida av tidsperspektivet. Hon kommer alltid, alltid minst i tid, vanligast för tidigt. Och då hände det sig att hon faktiskt kom för sent, inte mer än några minuter, men i alla fall. Gissa vem som stod där med hakan i marken och bara gapade?!?
Min käre make är ytterligare en variant. Han är alltid klar i tid, tycker han. Jag tycker alltid han är klar jättetidigt och sitter och väntar på mig. Ibland går han till och med ut och sätter sig i bilen. Som om mitt fixande blir klart tidigare för det. Det tar ganska exakt 20 minuter att köra till Skurup hemifrån. Varför sitter han då i bilen 30 minuter innan vi ska vara i Skurup. Jag fattar det inte!!
Avslutningsvis har vi så en annan i min närhet som aldrig, absolut aldrig, kommer i tid. Det är bara sådan han är. Utom möjligen när han blev född, då kom han till och med för tidigt……. Men lärde sig uppenbarligen inte det minsta av det.
Lägg till kommentar
Kommentarer