Gruppdynamik, fibromyalgi och så lite kreativitet

För nästan ett år sedan var jag med i en grupp inom sjukvården. Vi skulle lära oss mer om värk i olika former. Få förståelse för och kunskap om, i mitt fall, fibromyalgin. Men framför allt skulle vi bli bättre på att hantera vår situation.

Vi var från början 8 deltagare men decimerades redan efter ett tillfälle till 7. Damen som slutade såg så rädd ut hela den enda dag jag såg henne. Blev inte förvånad att hon sen uteblev.

Resterande, 6 damer/tjejer i varierande ålder och en ung kille, delades ganska snabbt upp, 2 för sig, 1 som oftast valde sitt eget sällskap och resterande 4 i en grupp. Här började gruppdynamiken fascinera mig. 7 så olika personer med så olika förutsättningar, så olika personlighet, från totalt skilda sociala sammanhang ska under totalt ca 15 heldagar och lika många halvdagar lyckas samarbeta, lära oss en massa och helt enkelt stå ut med varandra. Vi hade fantastiska ”ledare”. Det var arbetsterapeut, fysioterapeut, psykolog, kurator och läkare. Och jag är övertygad om att de hade mycket jobb med gruppdynamiken men de lyckades!! Jag tror alla var nöjda när vi kom till världs ände. Jag lärde mig både att hantera och acceptera min smärta, fick kunskap om den och redskap för att göra den bättre. Det har hjälpt mig mycket och jag känner mig absolut starkare idag. Jag blev också bättre på att LEVA HÄR OCH NU! En av deltagarna myntade ett fantastiskt bra uttryck som jag tar till lite då och nu. Vi är alla GENERELLA SEGRARE!!  

Jag är med i ett antal olika kreativa grupper. Glädjen, både skaparglädjen och snackglädjen, är lika fantastisk i alla grupperna. Men så olika det är ändå.

I grupp A och B är skapandet absolut i fokus och snacket en bisak (oftast). Ibland är det alldeles tyst och kreativiteten är så intensiv att man nästan kan ta på den. Här är alla nyfikna på vad övriga gör, vi inspireras av varandra och alla visar med stolthet upp vad vi skapat. Och blir naturligtvis vederbörligt berömda för våra fantastiska skapelser.  

I grupp C har det tyvärr delats upp lite i vi och dem. Det är så trist! Hoppas verkligen det kommer att ändra sig över tid.

Sen har vi grupp D som är lite som grupp A och B men med den stora skillnaden att snacket är i fokus och kreativiteten en bisak. Det är sällan, väldigt sällan, tyst. Skratten är höga och många. Och åtminstone 2-3 kvinns går hem därifrån utan att ha gjort ett smack. Men roligt har vi alla haft.