Egentligen är min värld ganska liten. Jag är född strax utanför Skurup i Lindby. Ganska tidigt köpte mina föräldrar sommarstuga i Beddingestrand där jag alltid tillbringade somrarna och där jag bor nu. Skolan började jag i Skurup. Sen gick jag i Klagstorp 1 år, sen Blentarp. Högstadiet gick jag i Sjöbo (och därifrån kommer mycket skit). Sen gymnasiet i Ystad för att vid 18 års ålder flytta tillbaka till Skurup. Så egentligen kan jag lugnt säga att jag bott inom en radie på kanske 3-4 mil runt Skurup hela mitt liv.
Vad har det gjort med mig? Tja, jag tror det bidragit till min grundtrygghet och det är ju positivt. Sen har det nog också gjort att jag inte gillar stora städer och stora folksamlingar och det kanske är negativt. Jag har inte blivit folkskygg i alla fall och det ska jag väl vara tacksam för. Sen har lilla Skurup givetvis bidragit med mycket mer. Men det var egentligen inte det jag tänkte på när jag började skriva detta inlägg. Så nu hoppar vi till något helt annat. Men fortfarande är Skurup kärnan i texten.
Jag har alltid älskat att lyssna på generationer när de pratar om sina minnen. Jag tror helt säkert jag kan mer om min pappas och min farmors uppväxter än vad jag minns om min egen. Eller så är det historierna som gett ett rosa skimmer och därför har det fastnat lättare.
När jag föddes var vi 5 generationer. Det var Mormor Johanna, Mormor Ebba, farmor, pappa och jag. Jag var ungefär ett år när Mormor Johanna dog. Hon var då närmare 100 år gammal. Ändå känns det som jag kände henne. Jag kan berätta så mycket om henne men ingenting är självupplevt, allt är som pappa har berättat. Hon tillverkade madrasser på andra våningen i ett litet, litet hus i Skurup. Hon bodde och arbetade i samma lägenhet och hennes madrasser var världskända i hela Skurup. Hon och pappa åkte på utflykt med ångtåget till Rydsgård och då lurade pappa alltid henne att åka baklänges trots att hon absolut inte ville det. Mormor Johannas man vet jag inte mer om än att han inte var speciellt snäll. Och det tänker jag att jag inte behöver veta mer om.
Mormor Ebba var väldigt ung när hon blev gravid med en häradsbetäckare i Hylteberga. Så min farmor växte upp hos Mormor Johanna i tron att hon var hennes mamma och Ebba var hennes storasyster. Farmor var 21 år när hon gifte sig med farfar. Då äktenskapslicensen hämtades stod det där att Mormor Ebba var hennes mor och hennes far var okänd. Vilken chock att få, va? Det tog säkert lite tid för farmor att komma tillrätta med det. Kontakten med mormor Ebba, hennes man och hennes fyra barn (farmors halvsyskon) var inte den bästa i många år. Om sin uppväxt hos Mormor Johanna hade farmor bara gott att berätta.
Detta kan nog bli ett förfärligt långt inlägg så jag väljer att bryta här och skriva mer vid ett senare tillfälle.
Avslutningsvis kan jag berätta att det äldre gäng herrar och damer som tillhör min fars generation ofta frågar mig om saker. Ibland kan jag bidra genom de minnen farmor & farfar och pappa delade med mig men oftast måste jag svara det enkla faktum att jag inte ens var påtänkt när det de frågar om hände. Och då är de minsann inte så lätt att svara även om allt hände i lilla Skurup.
Bilden bad jag AI fixa till mig mest beroende på att jag inte hittade min egen 5 generationers-bild.
Lägg till kommentar
Kommentarer