Ja, nog för det var längesen jag skrev. Över 2 månader........ Men så blir det ibland. Har inte känt mig inspirerad, eller kanske inte klok nog, jag vet inte. Men nu har något fascinerat mig ända sen midsommarhelgen.
Som de flesta som känner mig vet är jag inte överdrivet förtjust i små barn. För att jag ska gilla dem måste jag kunna prata med dem. Och många av dagens barn är "icke kommunicerbara", dvs de hälsar inte, de svarar inte på tilltal och tittar inte en i ögonen. Nu generaliserar jag givetvis ganska ordentligt men det är fortfarande det jag tycker. Astrid Lindgren säger att vi ska ge våra barn kärlek, kärlek och mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv. Jag kan inte låta bli att undra hur lite kärlek vissa barn får. Hemsk tanke, egentligen, men den slår mig alltsom oftast. Med tanke på ovanstående kan ni kanske förstå när jag berättar att jag på riktigt var nervös inför midsommarhelgen då Joss kom hem tillsammans med Robin och hans barn. Jag hade visserligen pratat med både W och N via Facetime men jag hade inte träffat dem ansikte mot ansikte. Så när klockan slagit midnatt onsdag/torsdag innan midsommar och Joss, Robin och barnen äntligen kom var jag verkligt spänd. Både W och N sov så vi fick chansen att krama om både Joss och Robin ordentligt. Och hundarna fick hälsa på dem båda på sitt överväldigande sätt. Men sen...... ut ur bilen kom W och började prata meddetsamma, ville till sängen direkt givetvis, men pratade med mig hela tiden när jag visade honom till Ludan. Och jag blev lycklig, så lycklig direkt. Inte det minsta blyg och pratade hur mycket som helst direkt. Ljuvligt!! Lilla N sov så med henne blev det inte så mycket sagt. Men på morgonen vid 6-tiden när hon och Joss kom in var hon lite, lite blyg i början men sen pratade hon också. Visserligen förstod jag inte speciellt mycket men snacksalig var hon direkt. Och inte det minsta blyg.
En helt underbar midsommarhelg fick vi tillsammans där jag mest av allt njöt av W och N. För visst är de två ungarna precis så som barn ska vara. Frispråkiga, glada, nyfikna och fulla av bus och spring hela tiden. W var ibland lite eftertänksam och hade kloka funderingar men mest av allt var han ett underbart sällskap som jag mer än gärna tillbringar mer tid tillsammans med. Och lilla N, så full av spring och bus, glädje och ett sjujäkla humör. Som jag njöt av dem och som jag längtar efter dem nu.
Sammanfattningen av mitt första möte med dessa ljuvliga ungar är att jag fascineras enormt av att de med ett enda stort kliv gick rakt in i mitt hjärta bara sådär. Joss banar givetvis vägen med sin kärlek till Robin och hans ungar. När allt bara stämmer direkt är det lätt att älska.
Längtar så tills de kommer ner igen.
Lägg till kommentar
Kommentarer